Facebook. Helt nytt för mig. Fram till i somras visste jag inte vad det var. Det är heller ingenting jag känt behov av.

Men nu är jag fast! Trots att jag inte alls har tid och trots att jag hellre vill umgås med folk i verkligheten kan jag fastna i timmar inne på Facebook.

Min första fördom om communities var att det var för tonåringar. Den dementerades direkt då de första jag kom i kontakt med på Facebook var några andra småbarnsmorsor som inte heller har tid att träffas IRL.

Det känns lite som att det går ut på att samla flest kompisar. Nu har jag ca femtio polare. Jag orkar eller hinner inte kommunicera med dom men känslan av att kanalerna är öppna och jag kan ta kontakt om jag vill, är ganska skön.

Det är också roligt att bli uppdaterad om vad alla gör. Varje gång man loggar in kan man ju se vilka som är online, olika personers status och vad de sysslat med de senaste dagarna.

Det är lite som att micro-socialisera. Man är med i gänget lite fast man inte ses.... Ganska deprimerande faktiskt.... Hoppas att det är en övergående fas och att jag tar mig i kragen och ringer upp mina polare så fort jag får mer tid. Men tills vidare får det duga som komplement.

Sophie 2007-12-04

På Facebook har jag addat ca 50 polare. Några har skickat förfrågan till mig och några har jag sökt upp själv.

Jag har lagt upp bilder i ett album.

Förutom att jag är ansluten till nätverket giicod är jag även ansluten till gruppen GI-IHR.  

Jag har också lagt upp en widget i form av en nedräkningsklocka med en grön tomte som jag hämtat från widgetbox.

Sophie 2007-12-19